Vildsvinshärjat

Ibland blir saker inte som man tänkt sig. Som den här kakan. Den skulle bli fin och god och bjudas på när det kom fikagäster till oss. Visst blev den god, men fin kunde man inte direkt kalla den. Den såg mer ut som åkrarna ser ut när vildsvinen varit i farten.. men med lite florsocker på tror jag inte någon tänkte så mycket på hur den faktiskt såg ut. Florsocker är bra på det sättet, det kan få en misslyckad kaka att ändå se helt hyfsad ut. (När jag pratade med min syster sa hon att jag kunde gjort ett marsipanvildsvin och satt på kakan. Det hade onekligen passat i dessa vildsvinshärjade trakter, men jag får ta det en annan gång.)

Blåa bär

På morgonen satte jag mig på min cykel och trampade iväg till blåbärsskogen. 

Väl hemma igen rensades det blåbär. Några liter hamnade sen i safthinken, några hamnade i magen och några i syltgrytan. Och några hamnade i eftermiddagsfikats kvarg. Man kan ta lite vad bär man vill, men jag tycker nog att det blir bäst med blåbär.

 

4 dl bär mosades och blandades med 375 g Kesella kvarg. 

 

 

2 1/2 dl grädde vispades ganska fast och blandades med blåbärskvargen.  Lagom mycket socker, ungefär 1/2 dl socker blandades sen i. 

Några hela bär på toppen av det hela sen och så var det klart!

Och så åts det upp ute under lönnens grenar.

Sommarsmak i munnen.

Idag åts första jordgubbarna från landet. De smakade mer sommar än vad de senaste veckorna gjort tillsammans.

Klänning à la Sound of Music

Det klipptes, nålades och syddes i ett gammalt lakan.

Jag är ingen hejare på att sy, inte alls. Men precis som med så mycket annat så ger övning färdighet.

Mönstret på klänningen kommer från Mirjam Nilsen Morken och Tone Merete Stenkøvs Vårglädje.

Av ett gammalt lakan, köpt på loppis för 10 kr, lite spets för 10 kr och så några knappar ur knappburken så blev det en billig och fin present till kalasflickan i lördags.

Små, små fågelbon.

Enkelt att göra, söta att se på och att äta.

Äggen är slut, trevligt.

Jag tycker det är trevligt med hönor i hönshuset som värper ägg åt mig. Och ännu trevligare tycker jag nästan att det är när alla ägg är slut och jag måste vänta till en annan dag med att baka kakan eller pannkakorna som jag hade tänkt göra idag. Att leva i fas med tiden, att äta efter säsong, att baka när hönorna värper ägg, att äta jordgubbar när de börjar mogna i trädgårdslandet, att gå och vänta på att första tomaten ska bli tillräckligt mogen för att tas in till kvällsmaten, att plocka svamp på hösten när det är dags. Vi kan ju ha sommar året runt på middagsbordet om vi vill, det mesta finns att köpa i matbutiken när man är sugen på det. Kanske är det därför jag tycker det är så trevligt att få vänta på mina hönor. Och så känns det ju lite mer som på riktigt på något sätt tycker jag, att äta en solmogen jordgubbe i juni än att äta en blek och vattnigt smaklös gubbe i december.

Stökat ut julen.

Det är ingen riktigt vinter vi har här i det lilla landet i år. En dag var det faktiskt så pass mycket snö att vi lyckades göra en snögubbe och några snölyktor, men annars har det varit klent med snön här. Och här om dagen var det vår i luften! Redan! Jag passade på att vädra hus, mattor och täcken ordentligt så att lite vårluft fick komma in. Egentligen var det alldeles för kallt för vår, men det var någonting i luften som fick mig att vilja ge mig ut på jakt efter små snödroppar.

Julen är nu helt utstökad. Till och med i skafferiet har de mest juliga sakerna "åkt ut". Fikonen bland annat. Jag är ingen fikonfantast, jag var den som alltid brukade byta bort mitt fikon som jag fick i min lilla korg med godsaker på julaftons morgon. Men ändå hamnar det fikon i kundvagnen i juletid.. I fredags åkte de sista fikonen ut ur skafferiet och ner i marmeladgrytan.

250g torkade fikon, 3 dl råsocker, 3 dl vatten, 1/2 tsk nystött kardemumma, 2 msk pressad apelsin, 1 st päron och 1 liten näve pinjenötter fick äran att samsas i marmeladen. Päron och fikon skars och klipptes i små bitar. Socker och vatten kokades upp. Fikon, päron, nötter, kardemumma och citronsaft rördes i. Utan lock kokade marmeladen livligt tills den tjocknade och blev simmig. Då och då rördes det om under kokningen. Färdig hälldes den upp i fina glasburkar och när den fått svalna hade den blivit ännu tjockare. I kylskåpet fick den stå ett dygn för att smakerna skulle mogna.
Receptet är från Caroline Hofbergs bok om pajer (jag kan nästan äta mig mätt genom att bara bläddra i den boken! Pajer är min grej.). Dock har jag lagt till päronet och pinjenötterna. Pinjenötterna ger faktiskt inte så mycket i marmeladen, de hamnade mest där i ett försök att efterlikna den goda fikonmarmeladen mor och far kom hem med från Italien.. Päronet ger lite mer smak och kan gärna få vara med i sällskapet.

Vad man kan göra under tiden.

Under tiden som vildsvinsfilén puttrade på spisen idag bakade jag tunnbröd. 1/2 liter filmjölk, 1 dl sirap, 2 tsk salt, 2 tsk bikarbonat och ca 12 dl rågsikt. Utkavlade till lagom stora bröd stektes de i torr, mjölad stekpanna på medelvärme.

Ljuskoppar - enkelt eller helenkelt.

Tända ljus är fint och mysigt. Och ännu finare och mysigare blir det när man gjort ljusen själv. Eller? Jag vet inte, men jag vet i alla fall att det är roligt att göra själv. Och enkelt. Köp några fina koppar på loppis, eller rota i skåpen efter gamla fina koppar och efter kartongen med ljusstumpar som finns sparade någonstans. Såklart kan man köpa ljusmassa och använda det, men jag tycker det går lika bra med ljusstumpar.

Släng i ett gäng ljusstumpar i en konservburk och sätt den i en kastrull med vatten. Sätt inte på plattan för högt, för skvätter det vatten i ljussmeten så kommer ljuskopparna fräsa. När ljusen smält kan man återanvända vekarna som ligger och simmar i konservburken. Man fiskar bara upp dem med en gaffel och låter dem svalna lite innan man fäster dem på t.ex. en penna som man sen lägger över koppen så att veken hamnar i mitten av koppen. I med de smälta ljusen och låt så stelna i lugn och ro. Ljuset kommer sjunka ner lite i mitten, så vill man ha ett slätt och fint ljus häller man på lite ljussmet efter en timme igen. Klart. Enkelt.

Ett annat sätt att få fina ljuskoppar på är att sätta värmeljus i koppar av tunt porslin. Det lyser så fint igenom 'porslinsväggarna'. Helenkelt.

Bullar = gott.

Idag när mannen var ute och slet med gjutningen i ladugården så var jag inne och städade lite och bakade bullar. Det är så det brukar vara. Mannen i huset sliter och drar medan frun går inne i värmen och bakar kakor och bullar och har det gott.. Bah! vilket liv jag lever!? Fantastiskt om du frågar mig, tror inte jag kunde få ett bättre :) Idag letade jag fram mitt recept på bullar i långpanna, ett recept jag hittade på familjeliv.se någon gång i tiden när jag letade långpannekaksrecept. Det är väl egentligen inte bullar om man ska vara petig, men jag kallar dem det ändå. Som mannen sa när han kom in i bulldoften en stund: dehär bullarna är riiktigt goda!

Färdig för att skäras i lagoma bitar och avnjutas med lite mjölk. För det finns ju faktiskt inget som passar så bra till nybakade bullar som ett glas mjölk! Kökshandduken är loppisfynd och när man ser den kunde man ju tro att det är mannen i huset som bakar...

Smält 150 gram smör i en kastrull på spisen. Häll sedan i 5 dl mjölk och vänta att det ska bli fingervarmt. Smula ett paket jäst i en bunke och häll på smörmjölken. När jästen har löst upp sig stoppar man i 1 ägg, 1 dl socker, och ½ tsk salt. Runt 12 dl vetemjöl är sen det sista som ska i degen. Lägg en handduk över bunken och låt degen jäsa i ungefär 40 minuter.

När degen satts på jäsning kan du ta fram 150 gram smör i en skål som får stå och bli lite varmare. Det är lättare att blanda ihop fyllningen om inte smöret är kylskåpskallt. Ihop med 100 gram philadelphiaost, 2 msk vaniljsocker och 3 dl florsocker blir det rumsvarma smöret en riktigt god fyllning till bullarna.

När degen är färdigjäst häller man ut den i långpanna och plattar ut den så att den täcker hela långpannan någorlunda jämnt och fint. Enklaste sättet nu att få fyllningen i bullarna är nog att fylla en spritspåse eller liknande och trycka in den i lagom stora små klickar här och där. Mindre och fler är bättre än större och färre när det gäller antal klickar. Just i detta läget så ser bulldegen mest kladdig och inte jättefin ut, men den blir god ändå kan jag lova! Lägg över en handduk igen och låt jäsa runt en kvart till. Pensla med ägg och strö på pärlsocker och sen skjuts in i den 200 grader varma ugnen. Efter ungefär 20 minuter är bullarna färdiga och goda goda.

Min lilla vrå.

Mja, vrå och vrå kanske man inte kan kalla det. 1,6 hektar är ju ändå inte så lite. Fast tänker man på smålands mörka skogar som ligger runt knuten så känns det mest som en liten vrå ändå.